Det är svårt att balansera längtan efter att få resa och uppleva med längtan efter familj och vänner. Alltid vill jag åka någonstans, alltid vill jag se nytt. Sverige duger aldrig. Festerna suger, plugget suger, det svenska språket suger.

 

Sedan när en väl har hittat en ny spännande plats, ett nytt boende, ett nytt andrum suger Sverige plötsligt inte lika hemskt längre. Jag saknar makaroner, Friskis och Svettis, kollektivtrafik och allt det där jag aldrig ens tänkte på att jag skulle saknar. Men mest saknar jag min helt fantastiska familj. <33

 

Att flytta utomlands kräver planering. Jävligt mycket planering. Med planering kommer spänning och förväntan. En promenerar i framtida grannskapet genom Google Maps. En visualiserar sig själv i studentrummet med en hög med böcker framför sig: prov imorgon. Fan vad kul det ska bli! Jag lever drömmen!!!!!

Ja, för jag älskar att plugga. Framför allt på engelska. Och jag älskar att få luncha med en italienare, en spanjor, en amerikan, en dansk, en ryss, en japan. Det blir vardag.

 

Men ibland frågar en sig, vad fan håller jag på med? Varför utsätter jag mig själv för sån innerlig smärta varje gång jag flyttar tusentalshundra mil hemifrån?

 

Det är svårt att veta vart en hör hemma när en har utforskarblod i sig, när varje ny plats lämnar ett avtryck på själen. Som amerikanarna skulle säga, it is a bittersweet experience. Det är hemlängtan.

 

 

And I will continue to explore.